JenniK

Idag är det tre veckor finisar!

Hej hopp,

det brukar inte slå mig så ofta, men nu på kvällen av min födelsedag så går det inte att hålla in. jag är besviken.. på mig själv, på folk runt omkring mig, på livet. jag förväntar mig nog för mycket och det är väl därför man blir så känslosam, men jag vill inte att mitt liv ska vara obetydligt. obetydligt i både den form att vissa av mina vänner inte kommer ihåg min födelsedag eller obetydligt i den form att jag inte gör något med mitt liv, båda formerna gör mig deprimerad.

Hejsan,

Nästa vecka kommer Markus hit och stannar i 18 dagar. Är jag glad? Jo,ja.. UNDERSTATEMENT OF THE YEAR! Jag är överlycklig!

Hej hopp.

Sverige suger, L.A. suger, världen suger, livet suger, DU SUGER! Jag kommer inte ha några bra dagar framöver...

Hej alla ni som undrar var jag håller hus.

Hur förklarar man denna känsla jag har just nu?! Ont i magen? PIRR, definetivt! Orolig. Nervös. Excited.

God morgon barnen.

 

Nu har jag nog lite att uppdatera om. Har varit på både ett information seminar och en counselling session. Herregud säger jag bara! Endast svenskar som beter sig som om de är på charter resa. Festa festa, sola sola, vill bli modell/hänga med kändisar osv. Är det verkligen värt att betala 85 000 per termin för?! Jag hade älskat att vara här för 2 år sen, det hade absolut varit min grej! Nu känner jag mig riktigt osäker faktiskt. Dock hoppas jag på att allt kommer bli bättre när skolan börjar och jag får träffa andra människor än svenskar. Som ni alla vet har jag lite svårt att komma överens med "utomlandssvenskar".

 

Sömnen har kommit mer i fas också. Imorse vaknade jag vid halv 6, vilket inte är allt så farligt om man mäter mot mina 3-4 på morgonen innan. Rummet funkar nu när jag sovit här några dagar, man har väl vant sig antar jag. Är fortfarande rädd att sova under överkastet dock så ligger med kläder på det än så länge. Hoppas på att hitta en lägenhet morgon eller fredag. Måste ju flytta här ifrån på lördag.

 

Får se vad jag ska göra med det här dock. Jag ska absolut gå den här terminen för att prova på, men som det känns nu så räcker nog det. Los angeles är för utspritt. Går det att förklara så? Bussarna går ju visserligen, men det går knappt att ta sig fram utan bil. Så jag tänker bara ta kurser jag vill ha den här terminen eftersom jag inte tror att jag vill ta en "AA". Har en matte och en counselling som jag vill ta bort och ersätta med en communication kurs. Sen har jag 2 journalistiska och en engelska. Jag behöver 12 units allt och allt för att få stanna och just nu har jag 15, så lägger jag till min 3 units communication och tar bort min 5 unit matte och 1 unit counselling så ligger jag på precis 12. Lagom!

 

Igår var jag på en shoppinggata vid santa monica pier. Var inne i lite butiker, men vågade inte riktigt shoppa eftersom jag precis betalat avgifter på 32000. Fyfan, sverige kan vara lyckliga för sin gratis utbildning! Kanske blir att söka en svensk tills nästa höst.

 

Just nu är jag vilsen. Jag måste få hitta ett hem och börja skolan innan jag kan säga mer. Jag känner mig väldigt gammal dock när jag mäter mig mot de personerna jag träffat än så länge. Fy vilken ragata jag är. Antar att jag redan har upplevt mitt, man kan ju inte säga att mitt liv har varit lugnt och rofyllt innan precis. Kanske är bra så jag får lite pli på mig själv med studierna. Vill ju hitta lite vänner också iofs, så kanske får ta på mig urringat och korta shorts och fnissa lite i bimbosvenskgruppen nästa gång jag möter dem… ELLER INTE!

 

Äsch, oroa er inte för mig. Det här blir bra. Första tiden i London var jobbig också! Jag är hemma i jul, sen om jag stannar eller inte får jag besluta mig om under de kommande fyra månaderna.

 

Idag ska jag till stranden med en vän.

 

xx

Hejsan svejsan.

 

Klockan börjar närma sig dags att gå till skolan…

Jag har varit vaken sen 4 imorse ännu en gång (hoppas sömnproblemen försvinner snarast!) så har hunnit bygga upp förväntningar. SÅ KLART! Ni känner väl mig? Ingenting duger och allt i huvudet är 100 gånger bättre än i verkliga livet.

 

Var ute på upptäcktsfärd igår. Var förbi skolan som var huuuuur stor som helst. Väldigt fräsch, men jag kommer ju gå vilse?! Sedan ner till vattnet/havet. Mycket fint. Ungefär som man tänkt sig, rullskridskor, bodybuilders etc.. Husen runt omkring var mestadels fräscha, i alla fall på utsidan, men jag antar att detta är ett lite finare område så det kan väl bero på det. Jag fick mycket positiv uppskattning då jag hade flera bilar som tutade och skrek hur snygg jag var, vilket alltid är trevligt. Egoboosten fick mig att må lite bättre.

 

Hoppas på att möta lite vänner idag. Kanske någon som kan ge mig ett boende bara sådär? Jag har mailat flera, men eftersom jag inte har en amerikansk telefon än så går det sådär. Har ju fem nätter kvar på skit-motellet så det ska nog lösa sig.

 

Jaja, nu är det dags att göra sig vacker och sedan trippa till information seminariet om 45 minuter. Jag har förstått att vi ska göra massa "hej vem är du"-övningar också. Känns ju lite jobbigt, vad säger man?! Det löser sig. Jag är ju för fan Jenni Karlsson!!!!

 

Xx

Livet

 

Här sitter jag i Los Angeles. Klockan är kvart i två. Alltså lunch tid typ. Flygresan gick väl bra. Bara att Tvn i mitt säte hade gått sönder, typiskt. När jag väl var på plats tog det 100 år innan jag kom igenom med alla papper och skit och sedan ett halvt år att komma ut också. Taxin kostade mer pengar än jag trott och motellet jag bor på är skit. Lyhört och smutsigt. I natt hade någon sex i rummet bredvid mig. Kul.

 

Sitter och kollar på Cartoon network. Har gjort det sen 4 lokal tid morse för jag inte kunnat sova. Tog nyss en dusch, duschen översvämmades och hade bara kallt vatten. Endast ett vägguttag fungerar och då är det ingen riktig "fart" på det hela i alla fall. Öppnade sedan min väska för att ta på mig rena sköna kläder (sov i mina gamla på det snuskiga täcket inatt för det kändes säkrast) och märker då hur en unken lukt kommer ur väskan. Alla kläder är då fuktiga och har ruttnat… Vet inte alls hur detta hänt, men resan börjar ju SÅ JÄVLA BRA?! Har mailat försäkringsbolaget och hoppas på att man kan få ut något för detta och kunna köpa nya kläder/skor/handdukar osv.

 

Solen lyser in i rummet, det känns ju bra att allt inte är negativt. Sen gäller det att våga sig ut också! Har en skypedate planerad med min fis-älskling klockan midnatt svensk tid, så alltså en timme kvar. Får se ifall jag tar mig ut efter det. Man måste ju äta har jag hört.

 

Imorgon ska jag bege mig till skolan för första gången. Ska "checka in" klockan 11 och har ett litet seminarium 12.30-16.00. Kanske kan möta lite nya vänner då hoppas jag. Idag kommer dagen gå åt till att tycka synd om sig själv. Redan när jag vaknade vid 4 morse hade jag planer om hur jag skulle åka hem och vad jag skulle göra då. Vi får se, hjärnan spelar en spratt ibland. Ska försöka med detta först. I värsta fall är jag hemma till jul och börjar Komvux tills våren.. I annat fall går jag här ett år och söker utbildningar hemma tills nästa höst. Eller så går jag helt enkelt klart den här skiten. Vi får se.

 

Vi hörs snarast vänner. Fixa skype- [email protected]! Kom gärna och hälsa på! Håll tummarna för mig och jag ber om ursäkt för jenni in the uk headern. Det var min fina pilfie som fixade den åt mig och jag har ingen aning om hur jag tar bort den. Hihi!

 

Och en liten detail till, internet på detta jävla ställe suger!

 

Xx

Hej hopp gummisnopp.

Varje morgon intalar jag mig själv att det ska bli en dag då jag inte äter något onyttigt. Det brukar funka bra till frukost. knäcke med gurka och fil med linfrön brukar det bli. Sedan kommer lunch och då trycker jag i mig nått med kolhydrater men säger till mig själv att det tränar jag bort ikväll. Klockan fyra kommer suget, socker suget! Inte en enda jävla dag har jag lyckas gå utan att äta socker, hur illa är det inte då?

Socker beroendet tar över mig!
Idag försöker jag igen, men jag åt ju en risifrutti trill frukost så jag har ju redan misslyckats.

Lyssnar på lite mumford & sons och sörjer över att jag är beroende av något förutom mackan :P
Xx

Hej hopp.
Ångesten har lagt sig lite igen, men vem vet den kanske är tillbaka om några timmar? Imorgon börjar jag i alla fall jobba. Wihooooow. Kanske inte just åt att jobba men att tjäna lite pengar är ju aldrig fel.

På måndag/tisdag tror jag att jag tar en sväng ner till malmö för att prata framtid med min kära sandra. Det är rätt underligt hur vi bara känt varandra i 2½ år, bott med varandra i typ 5 månader och sen bara setts sporadiskt och jag fortfarande tänker henne som en av mina bästa vänner.. Kanske beror på att hon var med när jag förvandlades in till en londonslav, eller så klickade vi bara. Ingen aning.. Dit ska jag om jag inte måste jobba, jag gillar skåne.

En tråkigare sak är att jag och Miguel inte kommer åka till Ibiza i mitten på maj, buhuuu.. Tur det antar jag för vem fasan har pengar nog för det? Jobbar man inte på 6 veckor är man fan pank snart. Det kan ju också bara vara jag och mitt spenderande med pengar, måste lära mig att snåla om jag ska bli stundent..

Roligare sak är att min vän Kevin har fått ett svenskt visum så han flyttar hit den 13e maj! Ännu roligare är att jag ska till London för att hjälpa honom med hans väskor. Och så lite roligare på det är att min polska vän Lucas har fått jobb som badvakt på Brighton beach i sommar och behöver köra sin landrover från Polen till England. Killen har dock blivit av med sitt polska körkort så får bara köra på hans internationella och behöver någon som tar hans bil genom Polen till Tyskland. Ces't moi! den 7e maj åker jag ner till Polen och sedan kör vi en roadtrip till London och där möter jag Kevin, firar Nikkis födelsedag, umgås med folk jag gillar och sedan kommer hem igen den 13e med Kevin. Jag ska introducera honom för er alla, även fast hans plan är att flytta till Stockholm så kommer han säkerligen vara med mig de första veckorna, JIPPIII!

Nu ska jag ta  mig lite linfrön, sedan blir det badhuset och vid 12 ska jag möta cissi på stan.
Puss

Hej hej.
Tillbaka igen.
Lika förvirrad som vanligt.

Har nu i alla fall sökt journalistisk utbildning i USA som jag var så säker på att jag ville. Sitter fortfarande i mackans flat i norrköping som jag för några månader också var så säker på att jag ville. Allt som rullar i mitt huvud är LONDON.

Hur fan kan en stad få en på ett sånt fall som London har fått mig på? Ska jag flytta tillbaka dit nu och jobba där hela sommaren och sen åka till USA? Ska jag söka utbildningar där och jobba i Swedenland i sommar? Ska jag bara glömma dig, London, och göra som planerat?!

Jag har aldrig känt mig så jävla velig som jag gör just nu. Ingenting är bra nog. Jag kan inte fatta ett beslut, känner mig helt lam.

Nej, jag har tvättstugan. Tänka är jobbigt.

God morgon, good morning & guten morgen (om det nu heter så på tyska eller om jag bara hittat på det i mitt huvud)

Jag har varit vaken i sisådär en timme redan, jag tackar Plin för detta. Sitter i mitt lilla kök och filosoferar/försöker att inte väcka Markus riktigt än.

Igår var jag riktigt lat. Jag skulle ut på en löprunda, jag gick och köpte te och en kladdkaka med Becka. Jag skulle ut på en löprunda efter, jag valde att baka bröd hemma. Jag hatar när jag blir så här, att jag sjunker in i en arbetslös dimma där inget spelar någon roll för jag kan göra det imorgon.

Jag vill vara produktiv! Jag vill jobba!

Lättare sagt än gjort. Jag fick en kassatjänst på ICA Maxi, men jag som trodde att denna skulle börja nu i april fick en knäpp på näsan. Vecka 26 är det sagt att jag ska börja, detta är alltså slutet på Juni. Vad gör jag tills dess?! Jag har ju redan symptomen på att bli en lat jäkla apa som struntar i att röra på sig. Jag vill inte gå upp 5 kg som förra sommaren då jag inte arbetade. Åker jag tillbaka o jobbar i londres tills jag ska börja på maxi, eller hoppas jag på att någon bryter benet och de ringer in mig tidigare? Svåra beslut.

Ett beslut är i alla fall fattat, jag söker in till college! USA här kommer jag! Jag har fortfarande tid att övertala min käresta till att följa med, men som det ser ut nu vill pojken stanna på svensk mark. Som sagt, jag kan göra Sverige när jag är 30 igen. Jag kommer att komma tillbaka och jag kommer att sätta mig till ro, det är min plan, men varför göra det vid 22 års ålder när man fortfarande har åtta år kvar av sin ungdom?! (Ja, jag tycker man är ungdom tills man är 30. PUNKT SLUT!)

Här har vi en annons, för typ 3e gången i min blogg. Har någon ett jobb till mig fram till v 26? Är det så lätt?!

Xx

Is it worth sacrificing four years in order to have a possibly better life? What is a better life?!

Hej hej och hallå.

Här sitter jag, en vanlig måndagskväll och härjar över livet. Detta är något som har blivit lite av en vana de senaste 2 veckorna. Det är inte Jenni in the UK anymore, utan jenni in the swedenland.. Jag vet inte riktigt hur jag tar det.

Till en början var det väldigt jobbigt. Jag mindes inte riktigt hur jag skulle bete mig, hade svårt för att komma på ord och gjorde allt för att inte bli tjejen som tror att hon är lite bättre än alla andra för att hon varit utanför norrköpings promenader.. Nu käns det lite bättre! Jag har ett enormt stöd av mina underbara vänner, även några nya har jag fått, som gör det mesta för att livet ska kännas som vanligt. Och tro mig inte fel, jag tackar gudarna för att jag har dessa änglar. Fast livet känns ändå inte som det ska. Detta beror nog inte helt och hållet på Norrköping. Jag var trött på London och livet jag levde då, jag ville hem och jag ville landa. Kanske är det så att man alltid vill ha det man inte kan få trots allt?

Jag sitter och härjar för att jag undrar vart jag tar mig. Jag har en ålderskris även fast jag vet att jag ännu inte är gammal. Saken är bara att jag inte vill vakna upp, vara 40 år och inte ha något att berätta om min ungdom. Alla minnen man kan skaffa sig nu när det finns tid ochplats för det.. Rutiner och middagar till all ära, men jag kan faktiskt göra det vid en senare tidpunkt?!

Min teori, som jag berättat för de flesta jag känner, tar vissa illa upp av. Det är förståeligt. Här kommer den. Alla behöver förändring i sitt liv, detta kan innebära vad som helst. Nytt jobb, ny stad, ny pojkvän, resor etc. Tar man inte tag i sig själv och fixar förändring så gör man i bakhuvudet allt för att den ska komma. Detta vill säga, man köper radhus/hus, man skaffar barn, förlovar sig osv. Detta är min största skräck! Jag ser inte varför man ska växa upp så fort? Visst ska man inte vara 15 år resten av livet, men bara för att man är över 20 förvandlas man inte helt plötsligt till 35? Jag vill inte förolämpa någon som får/fått barn ung, alla har sitt egna val. Men vad jag säger är att alla behöver förändring och på ett eller annat sätt kommer den.

Jag klarar inte av att vara fast, det har jag aldrig gjort. Jag behöver spänning och upplevelse, nya människor med andra historier i bagaget än vad jag har. Kanske kommer det här behovet aldrig att stanna, kanske kommer jag ha hus och vovve när jag fyllt 26. Vad jag vet nu är att jag klarar inte av att sitta stilla när varje dag känns som att en dag ur min ungdom slinker iväg som sand i ett timglas.

Jag har bestämt mig. Jag ger inte bort min ungdom till dig Norrköping, du har tagit allt för mycket av den och förvandlat den till skit! Nu skriver jag på mitt ansökningsbrev till journalist studier och det känns jävligt svårt, men hur motiverad blir man inte när man vet att det kan ta mig ifrån alla dessa dagar som spenderats med deprimerade tankar om livet?

Jag tänkte bara att någon kanske fortfarande var intresserad om vad som håller på att hända med mitt liv? :)
Ha en bra kväll
x / Jen

Hejsan hoppsan!!

Här sitter jag vid 10 över 9 på morgonen för att macke väckte mig när han gick och jobbade. Till min stora förtjusning står tempen på +13 och solen är högt på himlen. HEJ PROMENAD. Först ska jag bara äta min goda lemon & poppyseed muffin som jag köpte efter jobbet igår men inte orkade äta upp. sedan har jag en flatmate jag borde döda som har spelat hög riktigt jävla dålig musik hela natten och fortsätter nu..han kanske har somnat, vad vet jag. Jobb blir det vid 16 och sedan blir det partaj ikväll. Leaving do, som oftast brukar bli rätt sentimentala. Jag gillar!

På söndag så är min kära sandra tillbaka i stan och då ska jag följa med för att gå på något öppet hus för en skola hon vill söka. På kvällen är det world flair på roadhouse. Kan inte missas.

Nästa vecka ska vi på NBA basket. det ska bli roligt. Hoppas  värmen kommer till er också snart. Kan inte ens beskriva hur skönt det är! :)

P.S. har någon ett jobbåt mig hemma?! :)

Puss