att fylla år.
det brukar inte slå mig så ofta, men nu på kvällen av min födelsedag så går det inte att hålla in. jag är besviken.. på mig själv, på folk runt omkring mig, på livet. jag förväntar mig nog för mycket och det är väl därför man blir så känslosam, men jag vill inte att mitt liv ska vara obetydligt. obetydligt i både den form att vissa av mina vänner inte kommer ihåg min födelsedag eller obetydligt i den form att jag inte gör något med mitt liv, båda formerna gör mig deprimerad.
Jag hatar ärligt talat att fylla år. Ett år äldre, ett år mindre betydlig. Och inte fan blir jag snyggare med åldern heller. SKIT.
