Mitt liv.
Just nu grubblar jag väldigt mycket. Jag är på en plats i mitt liv där jag inte vill vara. Jag kommer ingenstans, jag tjänar heller inga pengar och jag har redan sett vad london har att erbjuda. Någon klok man sa "När du tröttnar på london så har du tröttnat på livet". Jag är trött på livet. Inte i den meningen att -oh nej jag mår så dåligt mitt liv är piss, utan jag är trött på att inte veta var jag ska och vad jag vill göra.
London har varit bra för mig på många sätt, jag har hittat mig själv under de två åren jag har bott här. Med det sagt så måste jag säga en rak motsats direkt, jag har tappat bort mig själv under det senaste halvåret jag nu har bott här. Jag är inte på stadig mark längre och behöver något nytt i mitt liv. Det är väl bara sån jag är.
Lovisa brukar vara den kloka när jag kommer in i den här ångesten och hon har påpekat för mig att jag alltid försöker rymma iväg. Fast saken är den att jag inte vill rymma "iväg", jag vill rymma hem. Jag vill hem till mina stadiga vänner, jag saknar norrköpings enkelhet att ta sig runt, jag vill köra bil igen, jag vill äta bra råvaror och dricka gott kranvatten.
Jag vet lika väl som alla andra mina vänner att efter en vecka i norrköping kommer jag gråta efter storstadspulsen igen. Fast jag känner mig annorlunda nu. Om jag bara skulle ha ett fast jobb på ica igen, jobba lite extra på några bröllop i sommar och hålla mig sysselsatt så tror jag att jag skulle kunna trivas igen.
Nu pratar inte jag om för alltid, jag pratar över sommaren. Jag har mina kurser här som slutar i mars och då skulle jag enkelt kunna ta ett flyg hem över en dag, springa omkring med massa cvn och sedan åka tillbaka "hem" till london igen. För jag kommer absolut inte tillbaka utan ett jobb, jag vet själv hur mycket jag gick under i somras och lika så sommaren 2008. Jag behöver hålla mig sysselsatt så att jag inte tänker på allt illa jag har varit med om när det kommer till min kära hemstad.
Allt är bara spekulationer, ingenting är skrivet i sten. Men känner jag mig själv (och om ingenting händer och vänder hela min värld upp och ner här) så tror jag nog att jag och Markus sitter på ett flyg hem igen någon gång runt maj. Sedan vill jag iväg igen. September är mitt bäst före datum när det kommer till sverige. Antingen så ska jag plugga och i annat fall sticker jag till kanada/australien/island/bolivia/uganda/hawaii. Jag är trött på att trampa på samma ställe. Jag måste bara överväga med en till person innan jag kan planera, den viktigaste personen i mitt liv. ♥
London har varit bra för mig på många sätt, jag har hittat mig själv under de två åren jag har bott här. Med det sagt så måste jag säga en rak motsats direkt, jag har tappat bort mig själv under det senaste halvåret jag nu har bott här. Jag är inte på stadig mark längre och behöver något nytt i mitt liv. Det är väl bara sån jag är.
Lovisa brukar vara den kloka när jag kommer in i den här ångesten och hon har påpekat för mig att jag alltid försöker rymma iväg. Fast saken är den att jag inte vill rymma "iväg", jag vill rymma hem. Jag vill hem till mina stadiga vänner, jag saknar norrköpings enkelhet att ta sig runt, jag vill köra bil igen, jag vill äta bra råvaror och dricka gott kranvatten.
Jag vet lika väl som alla andra mina vänner att efter en vecka i norrköping kommer jag gråta efter storstadspulsen igen. Fast jag känner mig annorlunda nu. Om jag bara skulle ha ett fast jobb på ica igen, jobba lite extra på några bröllop i sommar och hålla mig sysselsatt så tror jag att jag skulle kunna trivas igen.
Nu pratar inte jag om för alltid, jag pratar över sommaren. Jag har mina kurser här som slutar i mars och då skulle jag enkelt kunna ta ett flyg hem över en dag, springa omkring med massa cvn och sedan åka tillbaka "hem" till london igen. För jag kommer absolut inte tillbaka utan ett jobb, jag vet själv hur mycket jag gick under i somras och lika så sommaren 2008. Jag behöver hålla mig sysselsatt så att jag inte tänker på allt illa jag har varit med om när det kommer till min kära hemstad.
Allt är bara spekulationer, ingenting är skrivet i sten. Men känner jag mig själv (och om ingenting händer och vänder hela min värld upp och ner här) så tror jag nog att jag och Markus sitter på ett flyg hem igen någon gång runt maj. Sedan vill jag iväg igen. September är mitt bäst före datum när det kommer till sverige. Antingen så ska jag plugga och i annat fall sticker jag till kanada/australien/island/bolivia/uganda/hawaii. Jag är trött på att trampa på samma ställe. Jag måste bara överväga med en till person innan jag kan planera, den viktigaste personen i mitt liv. ♥
Kommentarer
Postat av: Lovisa
Någon gång behövs trrygghet istället för att rymma, det är inget fel på det. Gör det du är böst på, fälj dina drömmar. Vill du åka hem så gör det, trivs du inte så flytta. Allt blir som dete ska bli, det vet du lika väl som jag!
Trackback
