Ärligt talat, skärpning!!
Okej, jag är på pisshumör idag. Hade helst bara velat ligga i sängen och catcha up på webtv. Fast snälla lilla Julia ringde och erbjöd att trösta över en bit mat, även fast jag älskar mat så övervägde jag att säga nej. Det gjorde jag inte, utan nu ska vi mötas upp vid halv 4 och tjattra som små tonåringar.
Igår var en helvetesdag och när jag kom hem och bara ville slänga mig i sängen fick jag stå utanför porten i 20 minuter för att markus hade somnat. Vi har bara en nyckel och markus engelska mobil är trasig så jag kan bara ringa hans svenska mobil men där har han inga pengar så jag fick skicka sms och bla bla. När jag väl hade tryckt in buzz knappen typ 4 gånger öppnar en kille vi bor med, jag skämdes för klockan var 1 och var förbannad (redan från innan)när jag kom in i vårt rum. Stackars Markus får ta all min irritation.
Nu sitter jag här i valet och kvalet och undrar vad jag ska göra med min framtid. Jag är så trött på allt som har att göra med att jobba i en bar, min rygg har ont, mina ben sprängvärker och min nacke börjar bli krokig. Inte en kropp för en 21årig ung dam. Jag funderar på att studera, men jag vill absolut inte göra det i sverige. Visst det är billigare och hela köret, men jag vet att skulle jag sätta mig i en skola där så skulle jag tappa intresset på 2 sekunder. Most convenient skulle ju vara att plugga i London, men hur ballt/skönt/underbart skulle det inte vara att plugga i USA. Måste lägga över allt detta med min man, för jag vet att han inte är så sugen på att fly Sverige ännu längre än vad vi gjort nu. På något sätt så känns det bara hur skönt som helst om vi skulle bo i New York, jag skulle plugga media och han skulle plugga vad han nu vill. Det handlar bara om pengar. Fast å andra sidan har jag ju det mesta i London; vänner, nära hem, jobbmöjligheter, kontakter. Jag älskar ju London, fast iofs, för två år sedan hade jag ingenting här. Allting går att bygga upp. Jag är bara lite inne i en kris. Jag behöver mys, tända ljus och markus. Jag är lycklig över att ha honom.
Igår var en helvetesdag och när jag kom hem och bara ville slänga mig i sängen fick jag stå utanför porten i 20 minuter för att markus hade somnat. Vi har bara en nyckel och markus engelska mobil är trasig så jag kan bara ringa hans svenska mobil men där har han inga pengar så jag fick skicka sms och bla bla. När jag väl hade tryckt in buzz knappen typ 4 gånger öppnar en kille vi bor med, jag skämdes för klockan var 1 och var förbannad (redan från innan)när jag kom in i vårt rum. Stackars Markus får ta all min irritation.
Nu sitter jag här i valet och kvalet och undrar vad jag ska göra med min framtid. Jag är så trött på allt som har att göra med att jobba i en bar, min rygg har ont, mina ben sprängvärker och min nacke börjar bli krokig. Inte en kropp för en 21årig ung dam. Jag funderar på att studera, men jag vill absolut inte göra det i sverige. Visst det är billigare och hela köret, men jag vet att skulle jag sätta mig i en skola där så skulle jag tappa intresset på 2 sekunder. Most convenient skulle ju vara att plugga i London, men hur ballt/skönt/underbart skulle det inte vara att plugga i USA. Måste lägga över allt detta med min man, för jag vet att han inte är så sugen på att fly Sverige ännu längre än vad vi gjort nu. På något sätt så känns det bara hur skönt som helst om vi skulle bo i New York, jag skulle plugga media och han skulle plugga vad han nu vill. Det handlar bara om pengar. Fast å andra sidan har jag ju det mesta i London; vänner, nära hem, jobbmöjligheter, kontakter. Jag älskar ju London, fast iofs, för två år sedan hade jag ingenting här. Allting går att bygga upp. Jag är bara lite inne i en kris. Jag behöver mys, tända ljus och markus. Jag är lycklig över att ha honom.
Kommentarer
Trackback
